Mammas lilla hjälpreda
I början av veckan kom jag på att Theo kan få stå bredvid mig och pyssla när jag lagar mat/diskar/stökar bort från diskbänken. Han tyckte att det var toppenkul att sortera köksredskap och framför allt att leka med rinnande vatten. Nu vill han inte göra annat. Han tar dessutom saken i egna händer och drar fram en köksstol till diskbänken och kliver upp.
Vi har nästan klarat av hela första inskolningsveckan nu. Idag var första dagen som mammorna/papporna skulle vinka hejdå på morgonen för att gå ut och sätta sig i en annan del av huset. Jag förklarade att jag skulle gå och jobba och hämta honom när han lekt färdigt. Theo nickade så där gulligt klokt och gav mig en kram och en puss (på begäran). Sedan var sonen borta. Han hade inte ens tid att vinka i fönstret så det vara bara att knalla iväg...Enligt fröknarna hade han varit glad hela tiden. Vid ett tillfälle hade han iaf sagt mamma och gått till ytterdörren. Så lite saknad var jag nog...När jag kom tillbaka ville han kramas och visa ett fotografi på honom som fröknarna satt upp. Goungen!
I eftermiddags tog vi en tur på stan och uppdaterade Theos garderob och tittade in på jobbet.
